Pufftexter - smakprov eller lockbete?
Av Helena Englund 2002-04-03
Intressekonflikten mellan skribenten och
läsaren: Skribenten vill locka till läsning, läsaren vill välja
själv. Låt inte pufftexten bli som ett billigt försäljarknep som
till varje pris ska få kunden att köpa, oavsett om han vill ha varan
eller inte.
Kärt barn har många namn: puffar, teazers, apertizers,
ingresser, löpsedelstext osv. Jag menar den lilla texten som oftare
och oftare pryder ingångssidan på större webbplatser, och som har
till avsikt att leda läsaren vidare till mer läsning i ämnet. Att
använda puffar är ofta ett smidigt sätt att erbjuda besökaren både
överblick (bredd) och smakprov (djup) samtidigt.
Olika webbplatser använder puffar på olika sätt
Själva syftet med puffarna varierar dock från webbplats till webbplats
och till och med från skribent till skribent. Vissa anser att puffarnas
syfte är att med skvallerpressgrepp mer eller mindre lura till läsning.
En webbplats har följande puff till en artikel som handlar om bl.a.
informationsdesignen på ett kvitto:
Vad är det som får "Voyager" att klara
alla problem och faror i rymden? Och vad är det som alla kunder
på Åhléns tvingas köpa för ett öre? Svaret: joxbarhet.
Puffen kanske eggar
fantasin, men ger inte mycket innehåll.
Andra tycker att ingressens syfte är överförbart och
menar att puffen ska väcka intresse och få läsaren att klicka på
länken. Exempel på en sådan text finns på apoteket.se:
Fem sätt att sänka din tandläkarnota Här
är tipsen som gör att du har råd att gå till tandläkaren en gång
om året.
Det hade inte tagit mycket
mer utrymme att skriva ut de fem korta tipsen redan på första sidan,
men redaktören vill få oss att gå vidare.
Slutligen finns det redaktörer som tycker att
puffen ska ge så mycket som möjligt av innehållet så att besökaren
kan tillgodogöra sig huvuddelarna av innehållet utan att läsa mer,
som exempelvis regeringen.se:
I en lagrådsremiss föreslår regeringen
sänkt skatt på avsättning till expansionsfonder (expansionsfondsskatt).
Skatten sänks från 28 procent till 25 procent. Förslaget innebär
skattelättnad för de allra minsta tillväxtföretagen.
Den här texten är visserligen en aning längre,
men den ger i stort sett hela huvudinnehållet.
Varför vill du bli läst?
Det finns en urgammal intressekonflikt mellan skribenter och
läsare. Skribenten vill förstås att så många som möjligt läser det
han skrivit, och läsaren vill välja själv och vara den som bestämmer.
Hur långt ska man gå som skribent i sin iver att bli läst av så
många som möjligt? Jag tror att man först måste ställa sig frågan
varför man vill bli läst. Om svaret är att man lagt ner så mycket
tid och omsorg så har man ingen rätt att för den skull dyvla på
läsaren texten. Om svaret är att innehållet är så viktigt och intressant
att det berör många, ja då kan du vara säker på att bli läst även
om du ger nästan allt redan i puffen.
Låt besökaren bestämma själv
Att låta besökaren ha kontroll är en gyllene regel för den som arbetar
med användarvänlighet, och att låta läsaren själv bestämma om han
ska läsa en artikel eller inte är att ge honom kontrollen över läsningen.
Den tiden är över då vi med bonnfångarknep kunde påverka folk att
köpa vad som helst. Om du kör den stilen på webben förlorar du bara
besökare. Folk blir irriterade och kommer aldrig mer igen. Det är
alltså god användarvänlighet att ge så mycket som möjligt redan
i puffen.
|
